We Adore Babies

Ni har säkert blivit avskräckta någon gång när nyheterna informerar om gifter i barnmat, från tungmetaller till bekämpningsmedel. Anledningen varför man reagerar så starkt är för att spädbarn och småbarn är mycket mer känsligare än oss vuxna och klarar inte av doser/koncentrationer som möjligtvis en vuxen klarar av. I detta inlägg vill jag förklara huruvida vi ska tänka när vi hör dessa starka rubriker men först måste jag beskriva tungmetallerna och dess gränsvärden..

De vanligaste och giftiga tungmetaller är följande: 

Arsenik (As)
Arsenik finns naturligt i berggrunden som upptas via jorden eller bevattningsvattnet. I livsmedel finns organiskt bunden arsenik och oorganisk arsenik. Vanligtvis finns oorganisk arsenik i fisk, skaldjur, alger, ris och risproduktet. Organisk arsenik anses vara bundet i fisk vilket inte är giftigt.

Arsenik är cancerframkallande och ger framför allt lungcancer, hudcancer och cancer i urinblåsan. Akuta förgiftningar genom höga doser ger neurologiska skador.

Små barn som utsätts för höga halter av arsenik får sämre uppfattningsförmåga.

Gränsvärdet för arsenikintag är strax under 3 μg/dag och beräkning för hur mycket vi intag utifrån den mängd ris vi äter kan beräknas såhär:

Exempel

Antal kg ris som konsumeras per år = 1 kg * (0,2 mg/år) = 0,2 mg/år

Uträkna sedan per dag = 0.2 / 365 = 0,0005 mg/dag

Sist beräknas mg/dag/kroppsvikt = 0,0005 / 15 = 0,00003 mg ~ 0,03 μg/dag/kroppsvikt

Resultatet innebär att ett barn som konsumerar 1 kg ris/år och väger 15 kilo får i sig 0,03 μg/dag vilket är under gränsvärdet.

Bly (Pb)

Spannmålsprodukter, frukt och grönsaker är de produkter som för de flesta människor bidrar till stor blyintag. Skaldjur och vissa svampar kan även innehålla höga blyhalter samt viltfärs om det finns kvar blyrester i köttet efter skjutning.

Vid långtidsexponering av höga blyhalter kan njurarna ta skada samt påverka hjärta och kärl. Barn som utsätts av höga halter bly kan få försämrad uppfattningsförmåga, dvs IQ. Bly är så pass farligt att det finns ingen lägsta dos som inte medför förhöjd risk. Notera att detta gäller vid långtidsexponering.

Kadmium (Cd)
Kadmium finns naturligt i berggrunden och mark. Kadmium kan överföras genom luftföroreningar och användning av till exempel handelsgödsel till vår miljö och odlingsmarker. För de flesta människor bidrar potatis, spannmål och grönsaker till det mesta av intaget av kadmium. Vissa delar av skaldjur, vissa svampar och inälvsmat kan innehålla mycket höga halter.

Efter lång tid med högt intag av kadmium av finns risk för skador på njurarna. Att utsättas för kadmium anses också kunna öka risken för benskörhet/frakturer. Kadmium är även klassificerat som cancerframkallande.

De som har järnbrist har större risk att uppta högre dos kadmium, därför är det viktigt med järntillskott i barnmat.

Kvicksilver (Hg)
Kvicksilver får vi framför allt i oss genom rovfisk som tonfisk, svärdfisk, abborre, gädda, gös och lake. I fisk finns kvicksilver som metyl-kvicksilver. Den formen är mycket giftigare än metallisk kvicksilver. Stora, gamla rovfiskar har högre halter metylkvicksilver än yngre små rovfiskar och växtätande fiskar.

Kvicksilver kan skada hjärnan.

Foster är känsligast för hjärnskador orsakade av kvicksilver, därför ska en gravid och ammande kvinna inte äta feta fiskar eller alger.

Tenn (Sn)
Idag förekommer tenn i tennförseglade konservburkar (metallburkar) som är den huvudsakliga källan till exponering.

Tenn förekommer i oorganiskt och organiskt bundna former. Organiskt bundet tenn är mycket giftigt och anses vara både hormonstörande och ge nedsatt fortplantningsförmåga samt fosterskador. Oorganiskt tenn, alltså metalliskt tenn eller som tenn som salter, anses ha mycket låg giftighet.

Efter att ni har läst detta så vill jag att ni har i åtanke att en planta som absorberar kan även neutralisera gifter vilket gör att plantan inte blir så giftig i slutänden. Sedan beror det på hur mycket man konsumerar och individens tillstånd. Men småbarn upptar större koncentration än vuxna, därför ska man vara försiktigare. 

Lagom och varierat är bäst för hälsan, dels med vitaminer och mineraler samt att man inte får i sig för höga doser av en typ av tungmetaller.

*Jag är legitimerad livsmedels- och hälsoinspektör inom den offentliga sektorn

Har ni frågor eller funderingar kring inlägget eller oklarheter så är det bara att skicka in en kommentar så bevarar jag er ☺️